Vem är du?

Jag heter Carl Fredrik Holtermann, född 1965, konstnär och författare, uppvuxen på Gärdet/Lidingö. Jag har rört mig mycket i stan och har en stark relation till den. För tusen år sedan skrev jag en bok om Stockholms utelivshistoria som hette Gå ut. Livet och människorna på Stockholms klubbar och krogar har alltid intresserat mig.

 

Hur startade det här

med Terapivandringar?

Det råkade bli så att flera idéer sammanföll. För några år sedan såg jag en stadsvandring i Gamla stan. Den var ganska traditionell och handlade om Gamla stans historia och livet där på 1600- och 1700-talet. När guiden stannade framför ett hus och började berätta om utsmyckningen kring en av portarna kom jag på att jag hade gått hem med en tjej som bodde i just det huset. Jag tänkte att min egen berättelse om just det där huset hade kunnat vara så mycket mustigare och mer levande än den berättelse guiden förmedlade.

Det var så det började. Sedan har jag alltid samlat på minnen och möten i anteckningsböcker sedan tidiga tonår. Det har blivit ett gigantiskt projekt som är svårt att avsluta, men det har också gett mig väldigt mycket.

Terapivandringarna är ett sätt att ge materialet liv. 

 

Vad vill du med Terapivandringarna?

Jag tycker det är viktigt att minnas, att ha en relation till sin egen privata historia. Jag menar inte att man ska vara nostalgisk, för det brukar ofta bli väldigt tillrättalagda minnen. Man ska samla på både bokmärken och blåmärken, se hela sitt liv ur alla vinklar. Först då tror jag man kan bli en hel människa – om man nu eftersträvar det. På mina vandringar har det ofta uppstått diskussioner mellan deltagarna om minnen som varit viktiga på något sätt. Man har pratat om vad man väljer att minnas och inte. Hur ett möte som först verkade vara oväsentligt, får en större betydelse senare i livet. Det är viktiga samtal.

 

Kan alla terapivandra?

Ja, alla är välkomna. Möjligen är en del av historierna lite väl salta för de minsta, könsglosor och hårt språkbruk kan förekomma, men idén är att alla kan delta. Det är också fritt fram att bidra med egna minnen, men det är inget krav för att få delta!

 

Länkar:

 

Intervju med Carl Fredrik i Mitt-i-Stockholm.

 

Carl Fredriks hemsida.